SKRIVANDETS SKAPELSER
Lugnets och rons flyktiga passerand där långt borta mer nära nog att fånga den men viljan att fånga den hindras av rädslan att greppa det nya så förtvivlande ångest att välja minsta motståndets lag att välja sorgen framför glädjen varför behöva vänta på de man längtar efter i sitt hjärta när tiden spelar sina aspekter att vänta kämpa at bida den tid som tar senvägar att återkomma väntan styrkan kommer i en gir av snabbhet där man minst anar ”är du beredd”, säger den småleende innan den börjar väja då just då nuddas man av dess fart jag skall hinna nästa gång då lugnet och ron låter mig följa med då den stannar på perrongen vid där väntans tårar nu torkar av vindilen från dess lokomotiv…..
Klösan
